.

Maja är en bestämd liten dam och hon vet mycket väl vad hon vill. Hon vill så klart alltid ha sin vilja igenom och är expert på att sura om så inte blir.

 

Men just nu är vi även inne i nån form av trots där vi går igenom mycket skrik, gråt och frustration. Hon blir galen på två röda så fort det inte går som hon vill och hon visar det med alla medel som går. Hon verkar lite långsint oxå ;)
Frågar man pedagoger och psykologer kallas detta utvecklingsfas, frågar man mig kallas det asjobbig trots som inte borde finnas ;)
 
Jag försöker räkna till 117564 och lugna mig varje gång, men ibland tryter både tålamod och positivt tänkande.

Och inte prata om när man ska hämta prinsessan på dagis... förlåt mig, förskolan (viktigt tydligen).. hon är så trött så hon vet knappt hur man klär på sig. Hon sätter sig på tvären innan jag ens satt min fot innanför grindarna där. Vill inte följa med hem, vill inte klä på sig, springer iväg och gömmer sig och kastar saker. När vi väl kommit där ifrån är det oftast gnäll, skrik och allmänt missnöjd hela vägen hem. Inget är bra!! Även om jag skulle säga, självklart får du 20glassar så fort du kommer hem och du behöver inte äta nån mat någonsin igen så skulle hon ändå sätta sig på tvären (fast tror inte hon vill egentligen). hur gör man för att det ska bli bättre?

Man tycker så fasligt synd om henne, varför måste dom små liven behöva gå igenom dessa trots-faser?

 

en trött tjeja, hemkommen från dagis