.

Det slutar alltid med att hon säger trumpet "jag vill inte ha mat". 

Och jag säger "du vet att det blir inget annat om man inte äter sin mat", Jag hör mig själv låta som en grammofonskiva och inser efter varje gång att jag borde säga/göra något annat i detta läget... Men vad?? 

Efter en stund ålar hon ner från stolen i piper iväg, det ser ut som hon tror att om hon smyger ner lite smidigt här ifrån så märker jag ingenting.. 

Jag ropar, som vanligt "det blir inget annat sen, det vet du!"

Ca 30min senare: 

Maja kommer fram och piper "jag vill ha nått".

Jag:"du kan äta din mat som står på bordet."

M:"NEJ!, jag vill inte ha MAT, jag vill ha nått ANNAT".

J:"men om du äter din mat ordentligt så kan du få nått annat efter", " magen och kroppen behöver mat, annars får man ont i magen och man känner sig sjuk".

M: Bbuuuäääääää (vrålskrik) "JAG VILL INTE HA MAT." Och hon springer iväg 

Drygt en timma senare har jag kastat ut maten och plockat undan i köket.

Maja observerar detta och kommer fram och piper "mamma, jag är hungrig, jag vill ha min mat."

J: "men nu var maten gammal och smakar inte gott så jag har kastat den" 

M: vråååålskrik "dumma mamma, jag får aldrig nån mat!" 

Suck!!